“Jag slutar aldrig förvånas över att jag kom ut ur hennes fitta. Jag gjorde mitt bästa för att döda henne när jag kom ut. Slogs som en riddare redan då. Tänk om hon hade dött. Då skulle jag fått gå omkring och tro att jag hade världens bästa mamma. Nu fick jag en psycho bitch istället. Tänk om hon dött och min pappa träffat din mamma. Fan va bra det skulle blivit. Minus lite alkohol och weirdness förståss. Du skulle passa med mina syskon, alla asbergers, en jävla godispåse. Hörpi dörpi.”

vad som är på riktigt
- vad du tror är en myt
jag ska visa dig mina
från öster kommande leoparder
och vi ska följa deras fläckar
till ett land utan skuld
där vinden doftar av tusen rosor
och åskan är ett muller av blixtrande hovar
där väntar ett hus utan väggar
en himmel utan tak
stenar som glittrar av kattguld
en sjö med en botten av gyllene mynt
ett hav som är en skog
där granarna gömmer skatter
under sina gröna sammetskjolar
en röd hink och en smutsig docka
och någonting levande som är ditt 

“Jag har aldrig träffat någon som du. Fram tills nu trodde jag att ni var något som folk hittat på. Jag vet inte vad som är rus, vad som är poesi, vad som är diagnos, vad som är fantasi. Men jag vill träna mitt hjärta och mina ögon och min hjärna tills jag kan hitta saker som får dig att häpna.”

Läs hela texten i RYMDEN. 

Han berättade hur man blir en skata:

Först måste man vara helt säker på att man vill. Ända in i hjärtat. Annars går det inte. Sedan måste man berätta för sin familj (det är som ett tolvstegsprogram) och säga farväl till alla människor. Sedan är det någonting med månsken och silverskålar och rödvin och långa nätter. Och så kommer fjädrarna. De växer ur huden och ser ut som igelkottstaggar först innan de vecklas ut. Små fjun över hela kroppen. Det svider som att bada i syra. 
Allting brinner bort. Hela människan. Sedan, plötsligt, flyger man.

hon sitter på en betongmur
med benen om honom
och en armé randiga tigrar inuti

tunna länkar av silver och guld
strimmor av våld
syns som röda skuggor
mellan dem, de döda barnen
och deras gravar

hon vet att någonting ruttnar
men någonting blir alltid kvar
som en kvinna slängd i gräset
slarvigt som en halvläst bok

en enögd häst
ett eldsken
en jakttrofé
en gryning
så förklarar hon sin kärlek
och hon trycker hans hand
mot sitt hamrande bröst

han säger att han är vilse
men att han ska lära sig om knutar
hålla henne hårt i handen

och när de reser sig och går
minns gräset deras konturer
och det viskar med vinden  

ingenting blir någonsin glömt
den som binder blir bunden
allt måste kedjas för att bli fritt

“Jag tycker du ska låna Min lysande konung av Rune Pär Olofsson. Idag. Innan någon annan gör det. Den står på Kungsholmens bibliotek, Hylla E bakom Uppfostran och undervisning. De har öppet till sju.”

Samtal med M

K: Jag är hos Petter och Linda, har tvingat dem titta på top model-finalen.
    Imorgon åker jag hem till Skådespelerskan igen.

M: Har du bjudit dem på rymdglass?

K: Nej, den har jag sparat till ett specialtillfälle, rymddagen.

M: Mycket klokt.

K: Då det även kommer vara andra rymdupplevelser.
    Sväva fritt.

M: Kvävas i vacuum?

K: Skita i en sugpropp.

M: Sova stående.

K: Och det var allt man gör, i rymden.

M: Det är inte så jävla illa.

K: Jag ska sy rymddräkter av duntäcken och bubbelplast. Jag kommer se ut som the michelin hoe from hell

M: Jag har en rymddräkt. Fast i barnstorlek. Och hjälmen är borta.

K: Näe??

M: Jo.

K: Tror du jag kan krångla mig i den?

M: Det blir svårt, tror jag. Benen kanske. Men gren till axlar är väldigt kort.

K: Jag får ha brösten ovanför.

M: Topless funkar inte när det är -130 grader.
     Först blir bröstvårtorna jättejättejättehårda.
     Sedan dör du.
     Fast perky.

K: Linda säger att Will Ferrell bor i Gnesta.

M: Du startade trenden. Nu vill alla dit.

K: Gnollywood.

M: Björnlunda 90210
     Fast vafan, Will Ferrell? Nån lite snyggare kunde det ha varit.