BLACK SEA DIARY 
Permanent skulptur, ART IN THE GREEN BOX 
Vernissage 8 juni kl 12 Skottvångs grufva 

VILL DU VETA EN HEMLIGHET?

Intervju med Karl Hallberg och Kristina Sigunsdotter

Varför valde ni att göra den här utställningen tillsammans?

Kalle: Jag och Kristina växte upp i samma stad, Västerås. Vi träffade på varandra till och från under tonårstiden när våra parallella kompisgäng blandades. Vi var på en del galna fester tillsammans och jag ville vara del av hennes värld som på något sätt utmanade min.

Kristina: Jag tror vi har velat göra något tillsammans sedan vi först lärde känna varandra. Eller jag har velat det i alla fall. Men jag vågade ju inte säga något då.

Kalle: Så började jag se ditt namn dyka upp i olika sammanhang och kollade vad du höll på med. Du gjorde ett projekt om en resa runt Svarta havet samtidigt som jag började röra mig österut i Europa med olika projekt. Temat du hade om smutsiga vatten fångade mig och jag ville bjuda in dig till utställning och min värld igen.

Kristina: Och så började vi skriva till varandra, och det gick ganska fort tills vi bestämde oss för att göra något tillsammans. Och då var hemligheter det första tema som kom upp i mitt huvud. Kanske för att vi hade en tillsammans från den där tonårstiden.

Kalle: Ja. Och när du föreslog det blev jag lite rädd och ville ta tag i den rädslan. Det kändes som en möjlighet att utforska min egen person och att komma vidare i mitt arbete. Och vår gemensamma hemlighetshistoria gjorde det spännande och viktigt för mig. Det fanns en början som behövde en fortsättning.

Kristina: Och vi kom på att Kalle är ganska hemlig medan jag är väldigt ohemlig. Det kändes som en spännande kontrast. Jag tycker att det blir dynamiskt att vi är så olika men att vi verkar prata samma språk.

Kalle: Kanske för att vi är formade av en uppväxt? Och en stad? Och en drivkraft. Att vi har ett intresse för farligheter. Att vi vill se något mer, något riktigt, eller overkligt.

Kristina: Något ohemligt kanske? Eller hemligt?

Så därför ska utställningen ha temat hemligheter?

Kristina: Ja. Och för att hemlighetens funktion blev mer och mer lockande ju mer vi snöade in på den. De flesta kulturer i världen innehåller hemligheter, hemliga ritualer och sammanslutningar. Det hemliga blir kittet som sammansvetsar kulturen och gör den exklusiv och därigenom också lockande. Man vill ju inte stå utanför, vara den som inte får veta. Det finns en stark inneboende kraft i hemligheter som inte har någonting med vad de handlar om egentligen. Folk håller ju på, skvallrar, berättar om andra människors hemligheter… Men nu är jag mest intresserad av varför människor berättar hemligheter för mig, och varför jag berättar hemligheter om mig själv för andra. Det där behovet av att läcka, även om det holkar ur en.

Kalle: Det finns olika sorts hemligheter. Funktionerna är olika: För att ha något tillsammans som binder en tätare samman till exempel. För att överleva eller för att ens vänner ska det. För att tjäna pengar. För att sätta sig i bättre position gentemot andra.

Kristina: För att visa sig svag för någon.

Kalle: Ja, för att på så sätt - ge ett förtroende för en annan människa som den kan vårda eller utnyttja. Att testa en annan människa - eller sig själv.

Kristina: Hemligheter kan ju också användas för att skada sig själv. Som ett slags självskadebeteende.

Kalle: Ja. Som ett sätt att njuta av att vara svag? Svagare. Vara en sådan som ger bort av sig själv.

Kristina: Eller för att kåta upp, eller ett sätt att berätta om sig själv som en spännande person. Det blir som ett epitet. Att man säger att något är hemligt trots att det kanske inte alls är det. Och det är ju verkligen inte alltid man vill veta andras hemligheter. Ibland trycker folk ner dem i halsen på en.

Kalle: Så finns det hemligheter som inte använts, som faller i glömska, tills det är försent och de tappat sin kraft. Jag tror det måste finnas hemligheter.

Kristina: Frågan är varför de måste finnas?

Kalle: För att det ska vara uthärdligt?

Kristina: För att verkligheten är hänsynslös?

Kalle: Absolut. Som den ser ut nu. Fullständigt. Det är verklighetens epitet. Det kan vara så att en ohemlig värld skulle vara den vackraste.

Kristina: Eller fulaste. 

I Vill du veta en hemlighet? utforskar jag och konstnären Karl Hallberg hemlighetens triangeldrama, funktion och verkan.

Vad händer med en människa som läcker hemligheter? Vad händer med de som får höra dem? Varför berättar vi hemligheter - är det narcissism eller självplågeri eller kanske en metod för överlevnad? Hur hänger hemligheter samman med makt och skuld? Är det helande eller destruktivt att lätta sitt hjärta?

—-

In Do You want to know a secret? me and artist Karl Hallberg investigate the drama, function and effects of SECRETS.

What happens with a person leaking out secrets? What happens to those hearing them? Why do we tell secrets – is it narcissism, self-torture or maybe a method of survival? How are secrets connected to power and guilt? Is it healing or destructive to ease your heart? 

Och efteråt bet jag mig fast i ditt finger och sa att jag ville somna så. Som trädräven, sa jag. Som biter sig fast i grenarna på nätterna för att inte ramla ner i sömnen. Och jag berättade om ungarna, som ibland, innan de lär sig, biter sig fast i kottar och ramlar i backen. Hur man på våren kan se fullt av rävungar falla från träden.

David Lynch har dom - vill du också ha dom?

Det finns posters och talismaner kvar från Twin Peaks-utställningen. 
De kostar 350 kr styck eller 600 för båda.

Inramad i min handgjorda fururam - pris vid förfrågan. 

Talismanerna kostar 50 kr.

Mejla mig på sigunsdotter@gmail.com för mer info! 

I kväll kl åtta är det Twin Peaks-festival på Kägelbanan och även en konstutställning med Twin Peaks-tema där jag är med och ställer ut. 

Jag har tillverkat talismaner av en enbuske som växte på djurkyrkogården vid mitt hus på landet. Och tillsammans med Mike Lekström har jag gjort två printar. 

Om du vill ha med dig ett konstverk hem så finns det 20 ex av varje print till salu - 350 kr för en eller 600 för båda (50 x 70 cm). Talismanerna kostar 50 kr. 

Utställningen invigs 20.00

Välkomna! 

Mer info på sodrateatern.com 

Deep in the forest there are creatures, apples, empty houses. 

Den äldre mannen särar på sina ben, sträcker ut dem så att flickan framför honom är tvungen att nudda hans skor med sina. Han tycker att hon är söt, att hon har ett mycket sött ansikte. Även om hon egentligen är lite för smal för hans tycke. Ett litet benrangel egentligen, ett litet stycke. Nyckelbenen sticker ut under hennes hals. De påminner om träbitarna han brukar se vid strandkanten, vid sommarstugan, slipade mjuka av havet. Han undersöker henne med blicken, försöker, utan att lyckas, lista ut vem hon är, vart hon är på väg. Han tycker om flickans blonda hår som är slarvigt uppsatt i en hästsvans, håret vid tinningarna som lockats av hennes svett. Men han tycker inte om hennes kläder, han tycker att hon är slampigt klädd, i tight stickad pullover, kort kjol och höga stövlar. Horstövlar.

Hon vet att han tittar och hon lyfter vänsterhanden och smeker sig själv förstrött över halsen, nyckelbenen, upp till halsen igen, där hon trycker åt med tummen och pekfingret, runt struphuvudet. Bara för att hon vet vad det kommer att göra med honom.

Den äldre mannen särar lite mer på benen, på reflex, men för första gången i sitt liv medveten om varför. Han har särat på sina ben för att han har blivit rädd, för att göra sig stor, skrämma björnen. 

1. 2. 3.
Jag vill veta hur det var när du vaknade.
Hur sängen luktade eller inte luktade.