i Jorge Luis Borges våld
i den magiska realismens verklighet
i en trädgård full av gafflar
djuren här kan ingenting annat än skrika
och fåglarna, hesa, fjäderlösa, flygfattiga
skramlar med sina nakenvingar
faller, rivande molnen i tigerstrimmor
det här vinet jag dricker
är vitt som piss
men smakar blod
du lämnade mig
som efter en storm
med rötterna åt fel håll
i torr het luft, törstande, torkande
medan tårarna fuktade jorden
till gyttja
